Kursen (som mina vänner kallar sekten) hade fysisk träff igen i februari. Denna gång 100mil hemifrån i Vederslöv söder om Växjö. Regenerativt Lantbruk och Holistic Management.

Helgen bestod av mycket skogssnack. Djur på skogen är sedan gammalt. Men kan själva skogsbruket kopplas till regenerativa tankar? Om 7% är jordbruksmark, så är 70% skogsbruksmark i Sverige. Diskussionen hamnade såklart i ett ’holistiskt 67 bollar i luften samtidigt-läge’ där vi bara kan fantisera kring synergieffekterna av våra handlingar. Som sig bör. Holistic management går iaf att klämma in i alla delar av livet, så även skogsbruket. Vi hade ett helt gäng från Plockhugget hos oss. Skall du managera skog på ett eller annat sätt så är de värda att kolla upp och inspireras av.

Vi pratade också om häst utifrån regenerativa principer. Massor av jordbruksmark säljs ut till rika hästfolk idag och hästar(hästägare…?) har en tendens till att överbeta markerna. Så hästen har inte ett jättesoft rykte inom rörelsen för regenerativt lantbruk. Men den har sin plats och precis som skogen skall den inte lämnas o-diskuterad och o-managerad. Regenerativ Hästhållning finns på facebook för den intresserade.

Självklart hade vi djupa samtal i ringformation i sann folkbildningsanda, sov på madrasser på golvet i kall bygdegård, vallade koflock som människoflock, smugglade opastöriserad mjölk på parkeringar och drack spenvarm mjölk om kvällarna. I sann punkbonde anda.

Vi gjorde lyssningsövningar där frågeställningen löd: ”Vilka beteenden har jag som hindrar mig från den framtid jag vill se om 300 år?” ”Om jag bara hade haft den här sortens beteende — så hade det vitaliserat det här landskapet.” ”På vilket sätt står jag i vägen för det liv jag vill ska hända?” Där vi uppmuntrades till lagom ångest. Utan lagom ångest har vi inte grävt djupt nog.

Vi pratade också om regenerativa bygder. landskap och mat och fotosyntes och diversitet hit och dit men det blir mer och mer tydligt hur mycket relationsbygge till folk är en förutsättning för visionen om ett regenerativt liv. Annars blir inget av detta av. Detta är ingen individuell liten mys-kurs för självutveckling. ”Ut nu och va som ringar på vattnet med er.” Vi diskuterade även ägande och stiftelse kom upp. Skulle man kunna komma bort från individuellt ägande genom att göra sin gård till en stiftelse med regenerativa principer i stadgarna som fortlöper långt efter min tid…? Det krävs modigt folk och pionjärer, vilket jag har fått gåvan att omringas av. Vad hindrar migsjälv från liknande…? Sagt med lagom ångest. ’Regenerativa bygder’ är även en folkhögskolekurs på Bäckedals folkhögskola som precis avslutat sitt första år. Sökbar och fruktbar.

Pang på 100 mil hem igen och tusen tankar. Jag låter dom marineras.