You left the door open.
The way you leave a door open
when you are expecting someone
but don’t know yet who.
And so, forty-six strangers came through that door
to sit around the kitchen table.

You sad: Before we are youre teachers
we are each other’s friends.
And that was the first lesson.
And that was the whole lesson.

-J Lane

I slutet av Maj så var kursen: Regenerativt Lantbruk och Holistic Management i Sörmland. Detta var sista träffen för oss och den vetskapen låg i luften.

Det är September nu när jag skriver detta och en tid har gått. Jag har helt enkelt inte haft orden. Det är ju så, att våra ord är begränsade när det kommer till att beskriva något som inte är norm i våra kulturer där orden formats. Jag skall dock ta dom ord jag har och göra vad jag kan.

Det började kvällen innan med att jag sov över hos en av kursarna som bor i Sörmland. Jag möttes av hans döttrar på gårdsplanen med armarna fulla av kaninungar. ”Titta Olivia!” Dom visste redan mitt namn. Det bjöds på köttfärssås av deras grisar. På morgonen innan avfärd mot resten av kursen flyttade vi deras får till nytt bete, i sann regenerativ anda.

Vi, hela kursen, träffades på en gård och hade vår sista incheckning i fysisk grupp. Jag hade precis sagt nej till ett välbetalt, men tidskrävande, lönejobb och jag delade hur rik jag kände mig i mitt fortsatta låglöne-liv. Jag fick en applåd och ingen ifrågasatte faktum.

Vi traskade runt i landskapen som denna familj managerade med sina kossor. ”Istället för att investera i att bygga ett fett vinterstall till djuren och stalla upp dom och sen köpa en traktor för att forsla bort gödslet från stallet ut på åkrarna så har jag investerat i att gräva ner vattenledningar i marken för att kunna ha djuren ute året om, så skiter dom direkt på åkrarna istället, så kan man också tänka.” (Obs utedriftprogrammet gäller endast kossor i dagsläget, andra djur måste av lag stallas in/bo vid ett stall.)

Fick lära oss grunderna i EOV (Ecological Outcome Verification). Vilket är ett verktyg för att mäta om markanvändningen förbättrar/stärker ekosystemen på betesmarker. Man mäter vattenkretslopp, energiflöde, mineralkretslopp och artsamspel. Verktyget är framtaget för att kunna mäta om marken faktiskt regenereras och för att kunna användas av bonden själv, mkt demokratiskt.

Något som fångar mitt intresse med regenerativt lantbruk är att man fokuserar på resultatet snarare än beskriver det som en metod. Är inte resultatet regenerativt så är det helt enkelt inte regenerativt lantbruk. Till skillnad från tex ekologiskt eller kravmärkt så har vi i Sverige ingen märkning för Regenerativt Lantbruk. Detta väldigt avsiktligt och något som föreningen i Sverige jobbar för att bevara. I USA är det lite annorlunda, det kan diskuteras huruvida det är najs.

Vi pratade återigen om att låta saker mötas, säga vad man vill om att mäta och samla data i komplexa system. Det blir lätt ett stuprörstänk i det hela och man tappar hela den komplexa verklighet man står inför. Att ha ett holistiskt förhållningssätt kräver att inte stirra sig blind på data, men även att inse att data kan säga något viktigt. Våra högra hjärnhalvor var vid det här laget rätt rehabiliterade så vi fattade. Hur fan beskriver man med data ur marken känns under bara fötter? Data säger inte allt, men det säger något.

We watched you

kneel in a field

and showed us soil

that has been healed

and the earthworms said –

Quiet your fucking cleverness

this is older than you.

– J Lane

Vi tog en gruppbild framför en ek. Ställde upp oss, satte på självutlösaren, en person sprang från kameran till gruppen, alla skrattade och vi var förevigade på digital bild tills vidare. Mänskligt.

Efter detta besökte vi ytterligare en gård. Grönsaksodling, får, gårdsbutik, restaurang, bageri och volontärer. Vi shoppade loss i deras gårdsbutik och lyssnade på hur de managerar gården.

Det var ju fint och så, viktigt. En hub för att sprida ideer och engagemang. Men projekt och gårdar som till synes har slukat väldigt mkt pengar, pengar som vissa har haft men som de flesta inte har, imponerar sällan på mig. Så tyvärr tog jag inte till mig så mkt, som den bittra surgubbe jag är. Dessutom fick en tobaksanvändare inte besöka deras växthus, iom att tobak och tomat är samma familj och kan bära på samma sjukdomar. Men det faktum att typ alla odlar potatis och även potatis tillhör denna växt-familj sas det inget om. Som exkluderad tobaksanvändare och potatisodlare så tror jag att det inte smekte medhårs. Jag går sällan runt och förundras över vad pengar har skapat, även om tanken bakom är otroligt beundransvärd. Denna pessimistiska sida jobbar jag med varje dag för att mjuka upp.

Vi åkte till vandrarhemmet, sömnigt förberedde ägg och kaffe inför morgondagen med tandborstar i mungiporna, sov i våningssängar och snarkade ikapp.

Dagen efter besökte vi en biodynamisk mjölkgård helt driven av gräs. Där kalvarna får gå kvar med sin mamma och bo utomhus i flock. Hur många idag har ens ätit ost som bara är gjort av gräs? Vet man hur mjölk blir till på konventionellt vis så var detta ohemult imponerande. Det blev otroliga samtal om gräs, ost, horn, kossor och liv.

Vandringsgatan ut till betesfållorna som kossorna går på varje dag för att komma in i stallet och mjölkas. Imponerande infrastruktur för att kunna låta kossor vara ute och beta enligt regenerativa principer.

”När kossorna försvann från landskapet så blev marken hård och livlös. Landskapet längtade efter sina kor. Om vi tillfredsställer den här längtan så bygger marken exponentiellt fort mullhalt så fort djuren kommer tillbaka. Om man bara låter gräset få vila mellan varven och växa sig frodigt och fotosyntetisera. Detta ger hopp.”

Kossorna har kvar sina horn, tillskillnad från super-mjölkkossan, tydligen sitter det mkt i hornen, något med matsmältningen och bakterier? Har något med livet att göra. Är ledsen att jag glömt detaljerna i vad som sas men jag köper att det är en betydande del av en helhet. Inom det biodynamiska används hornet också ceremoniellt och vetenskapligt. Hand i hand.

På gården så varken krossades eller slogs (notera orden) gräset. Dom gjorde inte heller ensilagebalar med plast, utan de använde en gammal slåtterbalk för att skära av gräset så ömt som möjligt och sedan torkade dom gräset i solen – för att bevara grässtråna så intakta som möjligt och således så mkt liv som möjligt.

”Jag skär av gräset med vassa knivar, på så sätt blir det bara Ett snitt i stråna och stjälkarna är hela och det blir en väldigt liten andel av höet där mögelsvampar kan få fäste och gro. Höet kan ligga ute i solen och torka om det är intakt, för regnet rinner bara av stråna. Jag kan därför torka höet istället för att göra ensilagebalar av plast. Jag skär av gräset lite högre än vanligt, för att skona livet närmast marken och för att grässtråna ska kunna ligga på sin stubb och torka. Sedan vänder jag inte gräset och kör runt med en tung traktor 6ggr för snabb produktion, utan jag Väntar. Att vänta kostar inte pengar, att vända höet 6 ggr med traktorn och stressa fram en snabb produktion kostar pengar. Gräs vill bli betat och klippt, inte slaget eller krossat. Detta är en kärlekshandling.”

Det går att sälja denna gräsmjölk till direktkonsumenter, men så många folk kommer inte och köper. Och att sälja opastöriserad mjölk med levande bakterier är olagligt. Därför hämtar Arla deras mjölk och blandar den med all annan mjölk. ”Det positiva är ju att iaf 0.01% av mjölklitern som folk köper i affären innehåller våran mjölk…”

Vi avslutade med att käka 3 olika ostar. Och bli påminda om att biodynamisk odling, folkbildning och holism härstammar från samma tankevärld. Detta är för mig fullt begripligt. Lika begripligt som att gräs har utvecklats i symbios med betesdjur och att gräset därför vill bli betat och att rovdjuren sedan flyttar på flockarna genom landskapen för att låta gräset vila och skapa mer liv. Livet vill leva. Att friska jordar binder kol genom fotosyntesen och stabiliserar hela tellus och håller dess temperatur, vatten och väder och allt stabilt. (Har hört att det är lite för mkt koldioxid runt tellus just nu pga att vi lekt med nå fossil energi som inte ingår i det stabila kol-kretsloppet som jorden gnekat fram i miljardtals år och att energi inte försvinner utan ba omvandlas till nått annat och därför kommer ett massutrotande av mkt liv på tellus att komma mkt snabbare än väntat och bli väldigt mkt mer smärtsamt än nödvändigt HEHEHEH ops) Att denna symbios (energi-gräs-betesdjur-rovdjur) är en fundamental nyckelinsikt i vad som skapar liv och att du som bonde(rovdjur) och dina tamdjur(betesdjur) behövs. Lika självklart som ett jäkla andetag är det. Andas vi inte dör vi. Men att de flesta av oss inte är tränade att tänka så idag för det är inte berättelserna vi växer upp med att få höra. Som kulturvarelser som skapar sina sanningar efter berättelser så är det inte så konstigt. Och industrin vill att du ska fortsätta köpa dess mat, fast nu grön, hederssam och vegansk. Det är ju ingen slump att Jesus var fåraherde och diggade Abel mer än Kain. Nu gick jag för långt jag vet, men det smärtar ibland hur begripligt det känns och jag behöver också vara omogen, arg och ffa ledsen ibland.

”Vitalisera landskapen genom att tillfredsställa mänskliga behov”. Det kan tyckas okul att slakta sina djur och äta upp dom för att ingå i denna fundamentala symbios. Men ibland måste man göra obekväma saker för att leva. Det är lixom större än ditt ego.

You sat with us while youre mother left

you carried grief

and called it compost.

– J Lane

Vidare till en ny gård. Här med fåglar, kossor, odlingar, jakt och grisar. Vi blev bjudna på pulledpork på muurikka i rinniga wraps. Vi satt bredbenta på pallar och hade gräset som våra tallrikar. För mig som sällan äter gris var detta förtrollande.

Inspirerande och relaterbart med vanligt folk med småskalig produktion. Vi pratade om att folk behövs i landskapen, alltså rent fysiskt behövs du. Inte bara vara ute för nån typ utav rekreation för att känna tillhörighet till den större helheten; utan faktiskt ta dig ut och fundera på hur du kan producera mat och tillfredsställa andra basala behov. Du behöver inte bara stå och titta på, du är inbjuden att faktiskt, hands on, vara del av. Och landskapen längtar efter sitt folk.

Vi var trötta här av alla intryck. Vi satt i gräset och observerade, såg kalvar busa och grät lite. Vi drabbades av nån typ utav kollektiv djup förståelse och förundran och höll käften. Ibland är det så det blir när saker blir på riktigt. Ord bara försimpliggör en komplex förståelse och då håller man käften.

Vi åkte tillbaka till vandrarhemmet och åt och drack. Lök, morötter, potatis, grädde, kött, smör, spröda majblad, ost, vin och öl.

Vi sjöng sånger, läste dikter, grät, skrattade, kramades och dansade. Folk som beter sig som folk gör helt enkelt. Med trötta och rö-rosiga kinder och skit under stövlarna efter en intensiv dag. Så jäkla lagom. Bästa festen jag varit på. Känslan av samhörighet och djup förståelse undgick ingen. Det känns lite cheesy att skriva om det såhär med så stora ord. Men det var inte mindre än så och jag vet inte vilka ord som hade passat.

Vi frågade varandra vad som händer för var och en av oss sen. Det skavde för många att det var sista träffen, ”hur ska vi hitta vägar för att inte tappa varandra?”

And oh, how I want to stay right here
for another year with you all
With language of the living land,
the grammar of the thorn and oak,

But above all things
you taught us this.
you taught us —
the grass cannot recover
If we stand still.

If we stand in the way.

That the soil, like the sheep
need us to move on

That the magic is not
in the arriving,

magic

is in the leaving.

– J Lane

Detta är helt enkelt bara planerad betesdrift och vi ska inte stagnera. Det som varit måste få vila. Ut i våra landskap och vitalisera arslet av oss, vi är del av en gräsrotsrörelse och fråga dig hur du tar detta vidare, hem till dig. Din plats. Ditt folk. Ditt landskap.

Jag och en annan kursare pratade om något vi verkligen tar med oss från ledarna av kursen. Hur ödmjuka de har varit i sin syn på olikheter och folk och att vi verkligen vill förvalta den ödmjukheten. Det handlar inte om att övertyga andra eller hitta och trycka på olikheter, utan snarare att hitta det allmänmänskliga i folk. De gemensamma nämnarna. Det blir lätt ett ”vi” och ett ”dom” när ens sanning blir för tung att bära och ingen tycks förstå. Vi har redan testat ”vi och dom” tanken många gånger och det blir aldrig så bra. Livet är för komplext för att bråka om rätt och fel.

Vad innebär det att vara människa? Skapa en fest och se vilka som kommer. Bjud in. Lyssna. Observera. Håll tyst ibland. Var ärlig. Mänsklig. Sann och ba… snäll. Och kul. Ha kul. Det är otroligt radikalt.

Jag vet inte hur många gånger i livet man får sitta i en ring av 35 personer efter en 1 år lång resa genom liv och död och lyssna och dela och vara så pass mänsklig och sårbar. Sista utcheckningen sista morgonen tog tid. Den fick ta tid. Vi visade tacksamhet och tårar föll och skratt ljudade.

Jag checkade ut med att berätta att hemma så kallar jag er för mina punkbönder. Att de mina nog har en bild av er som riktigt hårda och svåråtkomliga. Jag berättade att jag i livet har burit med mig mycket hat och motstånd till den värld vi lyckats hosta upp och inte riktigt vetat vars jag ska rikta den energin. Och att någon sa till mig för några år sedan att det mest radikala du kan göra nu är att vara nöjd, känna tacksamhet och ha kul. Och att det är precis vad jag blivit bemött av i denna grupp, och hur SJUKT PUNK det är. Punkbönder.

”Because no one

farms alone”

– J Lane