Förra året så vägde jag all skörd och räknade ut vad det hade kostat mig att köpa i affären. 9 022,50 kr för 250kg mat (på ~100m2). Då lovade jag att kommande år klocka all tid jag lägger på odlingen och jämföra det med lönejobb. Sagt och gjort. Jag har stressodlat hela året och klockat alla sysslor. (Jag jobbar på timme i mitt lönejobb, så detta är tyvärr inget onaturligt beteende för mig.)
Pustar ut efter ett hårt pass mitt i stressodlings-säsongen.
Jag räknar med att skörden är i jämförelse med förra årets; då samma ytor har använts. Innan jag redovisar resultatet så behöver jag nog formulera mitt: Varför?
Jag är egentligen otroligt emot detta. Alltså otroligt emot. Jag stödjer diverse tankar och initiativ kring matsuveränitet (rättigheter kring produktion av mat och dess egenvärde) och har relativt god insikt i att vi behöver omförhandla vårat sätt att leva och se på världen. Att värdera livet och värdens alla aspekter med att mäta och räkna är ju milt sagt ogrunderligt destruktivt.
Nu är vi ju dock här. Barn av vår tid. Och ibland tror jag att man behöver prata samma språk. Vissa saker behöver direktöversättas. Jag har inga djupare belägg för detta annat än vad en permakulturtant sa till mig en gång: ”Jag vill göra skillnad inifrån, bygga alternativ On Grid, istället för att helt utesluta och avskärma mig.” Detta var en aha-upplevelse för mig och kändes otroligt nyktert. Sedan daskade någon fram symbolen; ”Fjärilen” i samma veva. Hur larven växer inne i puppan och gör sig redo för att sedan kunna veckla ut sina nya vingar inifrån. Taget. Jag kan snacka i siffror för mindre.
Så, detta är mitt varför. Jag vill översätta sådant som egentligen inte går att översätta. Kan jag mäta ”hobbyodling” i pengar och tid precis som industrin även fast man inte bör? Kan det då bli intressant för någon som talar det språket? Ja? Kanske?
Jag har imponerande detaljerade och dedikerade anteckningar på vilka minutrar jag har lagt var. Ville bara få det sagt. Detta är en sammanfattning av timmarna och ungefär vad de gått till. Har jag fått hjälp så har jag dubblat tiden osv. Som synes så finns det en utstickare; slutet av Maj. Återkommer kring det nedan. Resterande månader är ganska konsekventa.
Jag tjänar ca 140kr/h via mitt lönejobb, därför har jag utgått ifrån den siffran. Resultat: Tiden jag lagt ner på odlingen år 2024 är sammanlagt 55 h och 47 min och motsvarar: 7808kr i lön. För mat odlat till ett värde av: 9022,50kr. Det trodde jag faktiskt aldrig men det är ju en (ursäkta svordomen) ekonomiskt vinst! Även när man räknar bort frö-kostnaderna. Tänk att jag från och med nu till och med kan hävda att det är ekonomiskt försvarbart. Så sjukt exalterande.
. . .
Jag var tvungen att ta en paus från skrivandet här och lugna ner mig lite, jag blev verkligen överraskad. Detta har skapat ett monster. Akta er.
Vi behöver dock prata om: Slutet av Maj. Vårbruket. 20 timmar är märkbart många timmar. Och gör man detta med förnyelsebar energi (människokroppen) så kan man dessutom bara hålla på x antal timmar/dag. Här är ett förslag för dig som har (och lägger alldeles för mycket tid på) ett lönejobb: Om du tar ledigt från ditt lönejobb sista veckan av Maj (kanske har du till och med ”betald semester” att ta ut) så kan du lägga ca 3h/dag i 7 dagar på vårbruket = 21h och då ro detta i land.
Resterande månader med ett fåtal timmar som behöver investeras i odlingen kan du skramla ihop trots lönejobb. Sysslorna är ofta: 10 min här, 35 min där osv.
Med mitt lönejobb på halvtid så skulle jag förlora 2800kr på att ta ledigt 1 vecka för att orka vårbruket. Jag skulle dock i slutändan få mat till ett värde av nästan 10 000kr. Mat som jag inte ens skulle ha råd att köpa om jag hade lönejobbat alla de timmar jag la på odlingen. Jag vet inte hur ni känner men; mic drop.
Bilder från året:
Kim la 4 dagar på att gräva upp en sten från potatislandet. Detta är exempel på tid jag INTE har räknat med. Det var en debatt om detta var väl spenderad tid eller ej.
”I ett potentiellt parallellt universum alldeles nära dig.”
Prolog:
Norr om svartjorden i Skåne har vi skog, sly och gräs. Ett brett bälte av perenn-växtlighet som skulle kunna lagra mycke av den där kolen ni vet som vi hett ut senaste 100+ åren. Det finns utrymme för landskapet här att betas, bygga starka rötter, lagra. Människan varken kan eller bör odla på många av dessa ytor, men betesdjur kan beta. Olika platser skapar olika föda och sapiens superkraft är anpassning.
Grundläggande: Konsumenten har dock ingen makt, folket har. Individer kan inte köpa sig det som är rätt. Det är inte så det funkar. Det är dessutom ointressant att fokusera på individuell konsumtion, när det intressanta finns i rörelsen och att skapa visioner kring andra alternativ att leva. Viktigt. Folk har inte ens möjlighet att välja mat, va friska eller ha ett hem. Jag kan också bli provocerad av mitt egna focus ibland. Även många småskaliga bönder tvingas ge sina betesdjur kraftfoder dom också för att betala ränta till banken. Eller tvingas ha sina djur på marker där vi mer effektivt skulle kunna odla annan mat. Innerst inne har jag svårt att ens ta ord som ”kollagring” och ”stötta verksamheter” i min mun. Men nyanser och halvdana alternativ måste få vara viktigt också antar jag? Så stötta din lokala småskaliga bonde ändå, trots att allt är skit, om du har kraft över. Men jag talar inners inne om potentiella parallella universum här, okej?
Och vill du dra detta ännu längre (och det vill man ju) och har kraft, så kan man försöka skapa dom där alternativen som inte finns tillgängliga. Helst i grupp. Sjukt punk. Bra focus. Kaninen har en otroligt snabb reproduktionsförmåga och omvandlar gräs till en fullvuxen kropp på en sommar. Av 6,5 st kaniner så kan du äta kött 1 gång i veckan hela året. Gräs. Sa jag det? Att dom äter gräs?
Som före detta djurrättsaktivist och vegan-ungdom i UÅ har dödandet av djur inte kommit sig naturligt för mig heller. Att påliva och avliva känns obekvämt. Slakten har varit en personlig kamp och jag är precis som de flesta andra här uppvuxen med fullfjädrad separation från/alternativt ångest till döden. Men med insikten att folk omkring mig inte kommer att sluta äta djur, och att den gröna-omställda-ekologiskt-industriella-veganismen i snygg förpackning som erbjuds oss som alternativ; har sikte på ytterligare ett dött monokulturlandskap med tillhörande fortsatt biotopdöd så är detta med ansvar över döden ett alternativ jag utforskar. Ni fattar grejen. Döden kommer vi inte ifrån, vegan eller ej. Några minuters obehag för mig, en snabb bedövande död för ett ovetande belåtet djur ställs mot monokulturlandskap, ekosystemkollaps och biotopdöd? Jag måste prova, än hur söt en kanin är.
Med flertalet veganer i närmsta kretsen så laddade jag upp med argument inför. ”Nu blir ju jag köttätare och dess dikotomi är veganen. Dags att strida?” Det är lätt att bli trångsynt, gå i försvar, ta absolut ställning och behöva sälja in sig i en identitetsstyrd varuhandel. Folk har dock visat sig vara mer fräna än så, mycket fränare än mig. Dom fattar vad jag håller på med. Vi för samma kamp fast med olika möjligheter och kraft. Det är otroligt stärkande. Rekommenderar alla att närma er vänner som nödvändigtvis inte bara bekräftar din egna världsbild. Du kommer bli positivt överraskad över nyanserna.
Tyvärr är det svårt att få tag på såhär punkig näring. Jag har ju dock både möjlighet och kraft till just det. Därför tar jag mitt ego i kragen och spiller kaninblod på eget golv. (Målet är att i framtiden även nå ut till en/med en grupp). Jag ska berätta hur det gått och om alla lärdomar det första året.
Slut på prolog.
Kött-kaninens år:
oktober – juni
Äter hö och pinnar
1 april
Parar sig
28 april
Honan bygger bo
1 maj (dräktig 30dagar)
Föder 6-8 ungar
Juni – juni – augusti – september
Äter gräs
15-30 juni (6-8 veckor efter födsel)
Ungarna slutar dia
Juli
Skörda hö
1 augusti (12 veckor efter födsel)
Ungarna bli könsmogna
1 oktober
Slakta och flå
Dagen efter
Tillaga eller frys in
Jag hade i början av året en kanin-gemenskap ihop med vänner till mig. Tanken var att jag skulle ha kaninerna på vintern, dom på sommaren och sedan hjälpas åt med slakten och dela på köttet.
1 April – Parning
Vi startade året med 3 st kaninhonor. Vännerna hittade en passande hane som hälsade på under en dag, 1 april. Det är viktigt att man släpper in honan till hanen och inte tvärt om, iom att honorna kan vara väldigt revirs-hävdande och ge sig på hanen om de känner sig trängda i sitt. De parade sig direkt och det tog ca 4 sekunder. Efter dessa 4 sekunder särade jag på dem igen och lät hanen vila ca 20 min mellan gångerna. Baserat på egen erfarenhet antar jag? De parade sig ca 3 ggr.
Första parningen tog bara på 1 hona av 3. Idealiskt hade varit att hanen kunde få bo med honorna från och med 1 april. Vi kunde dock bara låna hanen över en dag så ett par veckor senare kom hanen tillbaka och de resterande 2 blev nu också dräktiga. Iom att detta var första året med kanin så hade jag ingen erfarenhet. Idag skulle jag kunna märka snabbare om en parning har tagit eller inte, för nästan direkt börjar en dräktig kaninhona att gräva, stöka till och putta bäddning framför sig (gräva gångar).
Hanen på besök i våras
28 April – Honan bygger bo
En kanin är dräktig i ca 30 dagar. Ca 2 dagar innan så bygger hon klart sitt bo. Hon hämtar hö och sliter av sig ull från sin mage och bäddar omsorgsfullt.
1 maj – föder 6-8 ungar
Man hinner inte vara med, det är ingen utdragen lång förlossning utan vips så ligger det ett gäng hårlösa tummar i dunet. Honan ligger inte tillsammans med ungarna utan vakar över boet på avstånd och hoppar in och diar dem snabbt 1-2 ggr/dag. Hon försvarar boet mot andra nyfikna kaniner och har ständig uppsyn. Jag har lärt mig att man inte ska vara och pilla i boet de första dagarna, rovdjurslukten kan göra att vissa överger sina bon.
Efter några dagar börjar de få hår. Efter 2 veckor så kryper de för första gången ut ur boet. Här lärde jag mig snabbt att det kan vara bra att ha en liten sarg runt boet. 2 st ungar kröp så långt ut ur boet första gångerna att de inte hittade tillbaka och jag fann dem kalla på stallgolvet. De överlevde och jag värmde upp dem, men en sarg fick det bli.
Jag ville gärna ha alla 3 honor ihop under hela året. Jag vill alltså hålla kaninerna i koloni. Det är ett stort missförstånd bland kött-kanins-folket att kaniner är solitära individer, som harar. Många har dem därför i egna små burar utan möjlighet till naturligt grävande eller social kontakt. Kaniner lever i kolonier och bygger avancerade bohålor ihop men där de har revir i sina egna hål. De bygger alltså stora kollektiva hus med egna rum att dra sig undan i. På dagarna ligger de gärna och spejar i grupp, halvt på varandra och putsar varandras morrhår(dröm).
Här kommer dock en stor lärdom angående koloni: De 2 honorna som blev dräktiga några veckor senare började dock bygga sina bon på samma ställe. Dessa var båda förstföderskor och de var inte lika tydliga som den första äldre honan (som haft kull innan och var klockren genom hela processen). Iom att de 2 yngre honorna födde sina ungar bredvid varandra i nästan samma bo så började de försvara boet från varandra. Detta blev en sorglig historia där jag hittade den mest revirssvaga honans ungar döda efter ett par dagar. Den mest dominanta honan hade alltså inte låtit den andra honan dia sina små. De diar INTE varandras ungar. Än om de nästan ligger i samma bo. Det kändes grymt.
Iom att jag har dem inne i ett stall vintertid och dom inte har en enorm håla med tusen gångar att välja mellan. Så: Nästa år planerar jag att sära på honorna iaf 3 dagar innan förväntad förlossning, låta dom bygga var sitt bo, långt ifrån varandra, och sedan släppa ihop dem när alla fött sina ungar och diat nån dag.
Alla honor var dock väldigt fina mot varandra så fort ungarna började krypa ut ur boet (vid ca 2 v). Alla levde ihop utan problem och mammor med ungar har mer att säga till om.
Juni – Juli – August – September – Bete
Kaniner klarar sig på gräs och pinnar. Jag gav dem nån näve Rabbfor (249kr/20kg) och lite äppelskruttar varje dag för att dom skulle tycka om mig. I början av Juni åkte dom på bete hos mina vänner. Väderskydd + stor hage.
Här kommer årets andra lärdom: Om kaniner lyckas rymma, då är dom borta. Det gäller att ha ordentliga hagar då det är 0 tolerans på rymning. Det är nog det enda negativa med kaniner. Andra djur hittar man igen om de tar sig på andra sidan stängsel, inte en kanin.
15-30 juni (6-8 veckor efter födsel)– Ungarna slutar dia
Om ungarna ska säras från sin mamma av någon anledning(flytta för avel kanske?) så ska detta inte göras innan 8v, helst senare. Djurvälfärd kallar vi det ja. På tal om djurvälfärd. Jag skulle aldrig sälja kaniner som sällskapsdjur till barn. Det är inte värdigt. Lika perverst som att ha en hamster i ett hamsterhjul. Kaniner gillar inte att bli burna eller sitta i bur. Dom vill gräva, föröka sig, vara med varandra, och inte med dig.
1 augusti (12 veckor efter födsel) – Ungarna blir könsmogna
Här behöver honor och hanar sära på sig. Det gäller att ha en plan för denna fas. Jag åkte och hämtade hem samtliga honor. Det visade sig vara majoriteten. En enda hane bara. Att tyda kön kan vara svårt. Vi fick googla fram bilder och jämföra. Men med aningen anatomisk erfarenhet så syns det än om subtilt. Hanarna kan börja slåss och skada varandra allvarligt efter könsmognad. Jag har dock ingen erfarenhet av detta än iom att det bara blev en hane. Jag tänker att man behöver ha god uppsyn efter 12 v och sära på de som är bråkigast. Jag har en plan för detta inför nästa år. Mer om det sedan.
Väl hemma igen så hade jag slagit på stort och byggt ett kaninpalats. Från deras box i stallet kan dom nu hoppa ut till en ladudel under tak och sedan ut i en hage med jord vars staket jag grävde ner ca 50cm i backen. Det är ett gediget bygge och jag är otroligt nöjd varje dag jag sitter och bevakar hur fantastiskt kaninerna verkar ha det. De ligger och solar i hög, käkar gräs, bygger bon och håller på. I hela utomhuset har de grävt världens största bohålesystem. Infrastrukturen är magisk och en kanin ska ha skit under naglarna och bo i grupp. Det är ett som är säkert.
Mina vänner beslutade sig för att hoppa av kanin-gemenskapen och jag fick hela flottan. Kaninburar, matskålar, honor och hanen. Jag bestämde mig för att spara den äldre mamman och 2 av hennes döttrar som avelshonor. Dels var dom mycket större än tidigare honor, och dessutom mycket tamare och lugnare. Det kändes vettigt.
Så i Augusti så flyttade även hanen in. Iom att man inte behöver vara rädd för inavel på kaniner så kommer han få stanna. Tyvärr så bor en kaninhane själv. Detta är svårt. Skulle han bo heltid med en hona så skulle hon få alldeles för mycket kullar/år. Det vore inte nyttigt. Jag har dock en plan för detta som jag skall prova nästa år. En plan som innebär att hanen får bo med sina fränder åtminstone ett par månader/år. Mer om det senare. Nu under vintern så bor han bredvid honorna i stallet, med ett kompostgaller emellan. Jag har inte märkt att han blir stressad av detta. Dom ligger ofta nära varandra och nosar på varandra genom kompostgallret.
1 Oktober – Slakta och flå
5 månader gamla. En sjukt najs sommar har passerat. Gräset börjar sina. Första frosten når marken. Höet för vintern är inköpt. Dags för slakt. En kanin äter ca 1 höbal/vinter(=50kr/st).
Jag använder en DICK bultpistol för kaniner. Den har revolutionerat helheten och det går otroligt stabilt till. Inget hålla upp och ner, slå med järnrör eller yxor. Jag tar helt enkelt kaninen i famnen. Bär ut den till en liten hage av kompostgaller (utifall att den skulle komma lös) Sätter mig ner på knä med kaninen liggandes normalt på mage mellan mina ben/knän på marken. Trycker pistolen mot hjässan och trycker av. Kollar så att blinkreflexen är ur funktion(=bedövad) genom att peta i ögat. Skulle den inte vara det så skjuter jag igen sekunden senare. Sedan sticker jag den spetsigaste stick-kniven i halsen så nära ryggraden ja kan och drar utåt. Blodar av i en bytta i några ryckiga sekunder och sedan hänger upp med varsin ögla i baktassarna. Adrenalinet är aldrig på sådan obehaglig nivå som vid slakt. Men skärpt, det blir man.
Flå-processen är erfarenhetsbaserad. Det tar ett par gånger. Använd en sekatör till nacken och tassarna och passa kissblåsan när du öppnar bukhålan osv. Kanin går lätt att flå då skinnet i princip går att dra av i ett.
Dagen efter – Tillaga eller frys in
Jag sköljer sedan av kroppen och låter därefter köttet ligga i en kastrull med vatten i 1 dygn. Byter vatten under halva tiden. Efter 24 h så kan man antingen tillaga eller frysa in.
En kanin(blandras, mellanstor) väger ca 1,5 – 1,7kg med ben. Av detta blir det ca 8 portioner mat.
Stycka upp kaninen. Bryn bitarna i fett. Häll på buljong och låt puttra i 1,5h. Häll på grädde sista 10 min och krydda. Iom att det ska vara görbart till vardags och då så enkelt som möjligt så har jag inte ens tagit bort benen. Folk får fan lära sig att gnaga.
Nästa år blir lite eljest. Uppdaterar kring detta om ca 12 månader.
