Ett förråd skall byggas. Del 2
”När du sågar i ett träd så förlorar den 50% av sin styrka” Att bygga med rundträ känns som det mest självklara i hela universum. Vi har 6200kvm skogstomt och bygger vårat förråd av mestadels vindfällen från skogen.
Iom tidspressen för att få upp en permanent byggnad att sätta elskåpet på så jobbade vi i 6 dagar i sträck utan vila. Det är aldrig en god ide att hoppa över vila. Ett finger blev krossat. Annars helskinnade men möra. Så här gick det:
Den här gången var vi mer förberedda. Hunden i vagnen under värsta mygg-timmarna och luva på. I födelsedagsgåva fick jag en termacell och det enda som biter på sviarn är att göra upp en brasa.
Vi tog vid där vi avslutade sist. Grunden. För 50 kr fick vi 3×8 m markduk av en vän. Vi velade länge över om vi skulle använda den eller inte. Hela förrådsbygget kan annars komposteras. Sten, sand, trä, linolja, tjära och spik. Men inte den där syntetiska markduken. Det kändes orent. Men med bortförklaringar tar man sig långt. Som med livs-citatet: ”its a direction not a perfection”
Vi behövde sand, men vägrade spendera flera hundra kronor på sand. Vi stal sand från ett sandtag längs Lyckselevägen. Svettiga körde vi hem och diskuterade ägande. Man tar sig även rätt långt genom att hetsa varandra med gemensam moral.
Förrådet skall bli 2x7m stort. Vi kryss-mätte och försökte vattenpassa sand och stenar rakt.
Syll fick vi hämta i familjens gömmor. Ett gammalt ladugårdsgolv som legat i farfars ladugård. Större golvplankor finns nästan inte.
I slutet av dagen så sitter man och stirrar på dagsverket. Viktigt. Sedan går man ner till sjön å tvagar sig.
Färsk sommartall som luktar gurka utan så mycket kvist går utmärkt att avbarka med en stående avbarkare, gran däremot vill man ha en handhållen avbarkare till. Långa drag och gränsla stocken. Som tur var hade vi utrustat oss med båda delar. Äldre vindfällen har ingen bark och är magiskt vackra.
Iom att syllen, det gamla ladugårdsgolvet, var gjorda av typ halva träd så var jag tvungen att yxa ur där rund-trä-stommen skulle stå. En liten yxa är händigt till mycket. Och snett + snett = rakt. Den logiken tar man till sig och gillar.
Undersidan av syllen fick sig en liten platta för att hålla ihop i nån typ utav helhet. Det var en klen tröst men på ett punkbygge så tar man vad man har.
Att få rundträna att stå någorlunda rakt i förhållande till exakt allt snett som vi skapat tog sin tid och sina försök. Men med lite kilar och lite sand blev det tjänligt. Detta kan man till viss del undvika om man gräver ner stockarna i backen och sedan sågar av dem den höjd man vill ha. Jag har dock vuxit upp med att man håller trä ovan mark.
Vi använde syllpapp mellan trä och trädgårdsplattor sedan målade vi botten av stockarna med tjära och linolja.
Den bakre stocken, 7m, av torkad gran fick vi upp själva och kunde förankra med metallband som jag sågat ut med tigersåg från en gammal vindskiveplåt jag hade liggandes. Jag förborrade hålen på annan ort (iom att vi inte har el där vi bygger) och slog in dem i stockarna på plats med gamla stora smidda spikar. Det snoffsiga här vore att göra en mäktig stolpverkskonstruktion med diverse snygga förankringar. Har man tidspress, är född på 90-talet och har bristande erfarenhet så tar man en gammal vindskiveplåt.
En hel dag gick sedan åt till att, med trötta kroppar, försöka baxa upp den främre stocken. En färsk, blöt, extra tjock tall på 7m. Synd att inget av detta hamnade på bild. Så kreativ man kan vara med diverse stegar, rep, hävarmar, möbler osv när man är desperat. Till och med en vävstol var med i bygget för att få den flera hundra kg tunga stocken på plats 2,5m upp i luften. Trots att vi tillsist delade stocken i 2 så fick vi inte upp den. Dödsångest inträffade stundvis och vi konstaterade att det är exakt såhär folk skadar sig för livet.
Efter att vi förorsakat varandra dödsångest i ca 12 h i sträck så var moralen låg och sårbarheten på topp, så vi grälade i ca 30 minuter över att jag vägrar, av ren princip, använda traktorer. Kim lämnade då bygget. Som i vilken fullgod berättelse som helst så nådde vi alltså en botten. Någon timma senare kom han tillbaka med 3 män, 2 ungar och en traktor på släptåg. Vändningen. Som en riktigt skruttig machofilm. 2 minuter tog det att få upp stocken och dom tröstade min sårade stolthet med att det ju var en väldigt liten traktor.
Det gör ont att vara kompromisslös.
Grannarna räddade dagen, en fredagkväll i början av juli.
Kim är 2m lång. Här fick vi för första gången se hur stort förråd vi faktiskt höll på att bygga. Det var en bra kväll. Efter att stockarna var på plats så släppte mycket. Sista dagen fick vi förstärkning och livet kändes i hela kroppen.
Panelen är från en gammal lada som Kim fick lov att ta ner och återbruka av en vän. Vi kapade dem efter ritningen till 2m på annan ort för att slippa handsåga. Lärdom: Ta alltid med dig lite extra material, trots din förmåga till planering.
Vårat mål: att på 6 dagar komma så långt i bygget att det skulle gå att montera elskåpet. Check.
Bejbs. Nästa vända blir det tak. Och kanske en vilodag.
Kostnader förråd:
| Markduk | 50kr |
| Spik/skruv/beslag | 1019kr |
| Reglar 2″4″ | 3276kr |
| Trädgårdplattor | 149kr |
| Syllpapp | 219kr |
| Sammanlagt hitintills | 4713kr |