I april var kursen och alla mina aspirerande punkbönder i Falköping. Nu när jag skriver detta har det redan hunnit bli mitten på juni. Jag minns att när jag kom hem så sa jag ord som: ”Den här veckan är en av de mest drabbande veckorna jag varit med om”. Jag har ingen ambition att kunna förmedla dessa upplevelser, känslor och drabbningar här nu i text. Jag vill dock ha nånting skrivet, så att inte denna följetång jag tagit mig ann och åsamkat mig här på hemsidan utan plattformshysteri blir en halvfärdig besvikelse.

Vi besökte storskaligt och småskaligt. Dessa besök var strategiskt lagda sent i kursen just för att vi något sånär skulle ha hunnit rehabiliterat vår högra hjärnhalva för att kunna ha förmåga att ta in delar av vad vi skulle vara med om. Regenerativt lantbruk är ingen metod, det är ett resultat. Holistic management är ett ramverk för beslutsfattande för att möjliggöra för resultatet. En av nyckel-insikterna (1/4) är att förstå att världen är av massa komplexa helheter (holism) och att allt ’beror på’ hela tiden. Den tanken tar ett tag att greppa, eller inse att man aldrig kommer kunna greppa? att greppa vetskapen om att man inte vet? Iaf. Min högra hjärnhalva jobbar på mellan raderna.

Vi besökte en större växtodlingsgård. Men vänta, om man plöjer marken så degenereras den ju? Ja, det beror på. Vi provsmakade ägg av höns som blivit matade med besprutad mat och icke besprutad mat. Vi pratade om fermentering och hönsläten. ”Jag snubblade in på det här spåret, jag blev en storskalig spannmålsbonde. Visst skulle jag vilja ha några kor och ett par gäss som gick runt i min självhushållande idyll, men här är jag nu.” Vi lyfte perspektivet i hur viktigt det är att gräva där man står, hur viktigt det är att inte mota bort varandra med ett vi och ett dom och dra tvärsäkra linjer och gränser. Sitter du på en arbetsplats och våndas? Prova prata om något verkligt och se vad som händer. Ställ en fråga och lyssna om du orkar. Du kanske inte gör revolution där. Men man ska inte underskatta det lilla.

Att höra en storskalig ekobonde i sin ill-gula regnrock stå och säga: ”Jag har observerat… Att jorden nog har cykler, det är något som händer varannan vecka ungefär… Något med månen…” och samtidigt se alla brudar i gruppen titta på varandra och le samstämt och smått. Det är ändå ett uns av revolution där skulle jag våga påstå.

På tal om månen och cykler så besökte vi en småskalig biodynamisk grönsaksodling. Tvära kast inom komplexa helheter. Med planering, handkraft, enkel/självklar teknik, sunt förnuft satt i system och lite hjälp från andevärlden så kommer man långt. Vi satt i en trång gammal svinstia och pratade om att folkbildning, holism och biodynamisk odling härstammar från samma idevärld och tankar. Hur otroligt det skär i hjärtat när folk hävdar att hydroponisk odling är en trevlig framtidsgrej (att sondmata växter med kemiskt vatten). Vi frågade oss vad jord är? Och att det aldrig går att bygga Jord utan levande rötter, och vise versa. Vi pratade om att göra rader som passar bygelhackan och vad det innebär att vara människa.

Under gassande sol så stod vi och blickade ut över 800hektar mark managerad med hjälp av 600 st betande kossor. En referensgård för högsta tänkbara vitalitet i området. Där människan tagit sig ann rollen och ansvaret som det rovdjur hon är och flyttar djuren ofta genom landskapet. En annan nyckelinsikt (2/4); det här med att låta sig förundras över att gräs, rovdjur, flock/betesdjur, kobajs och annat väsentligt lixom lever i symbios och är av, till och från varandra. Jag vet, det är svårt att ta in i en dödsförnekande kultur, men försök, man får alltid ändra sig och sina identiteter.

Vi hade sällskap av en dokumentärfilmare från SVT och frågan kom smygande efter ett tag: ”…Varför fattar inte folk detta…? Vad är det som gör att budskapet inte når folk?” Spännande diskussioner till följd. Vi pratade åter igen om att vi är kulturvarelser som berättar berättelser. Om berättelsen för rätt och riktigt säger att man ska köpa processat livsmedelsliknande helfabrikat för att rädda världen så kommer folk att göra det. Follow the money. Jag fick äran att lyfta min propaganda kring äcklig mat. Nämligen att ”gott” är ett alldeles för snävt begrepp att beskriva mat med. Men också oviljan i punkbonde-gruppen att sälja gräsbetande kött som nån dyr ”lyxprodukt” till de rika trots att det är just gott. Det går inte att patentera en köttbit och de som har drabbats av denna insikt är ofta de som gapar minst högljutt. Det är en ynnest att få stå som frälst bland redan frälsta i fullkomligt öronbedövande tystnad ibland.

”Hur mycket du än processar margarin, så blir det aldrig smör.”

På kvällarna satt vi i ring och pratade om hopp och det hopplösa. Vi formade berättelser om människan som del av och vars kraft behövs. Vi grät och sa mjuka fina saker som vi sedan stundvis rev av med riktigt opassande sträva skämt och brast ut i skratt. Precis så som människor beter sig när vi är som allra mest mänskliga. Tid, tajming och vila. En annan nyckelinsikt (3/4).

Dokumentärfilmaren: ”Jag har en röst som hörs och jag vill att ni ska höras genom den.”

Som en liten parentes så åkte jag till en vingård i Spanien direkt efter bonde-träffen. Jag åker av ren princip inte utomlands om jag inte tvingas, men nu blev det så trots otvunget. Jag fick för första gången i verkliga livet observera sprödhetsskalan. En annan nyckelinsikt (4/4); platser har olika förutsättningar och utgångspunkter. Jag färdades nu genom ett monokulturlandskap av vin-, mandel- och olivodlingar och öppen, gul jord. Erosion är ett synligt och tydligt problem då vattnet som ändå kommer inte tillåts stanna i landskapet.

Jag observerade dock även potentialen. Varför låter inte fler jorden vara bevuxen mellan trädraderna? Varför såg jag inte ett enda betande djur? Rötter behövs ju för att jorden ska kunna ta tillvara på vattnet som kommer? Jag kan för lite om vinodling, men tydligen kan det ha med smaken på druvorna att göra, det blir helt enkelt inte lika ’gott’ och därför plöjer man i regel emellan.

Gott.

”Tack för maten. Den var… god?”

Jag fick äran att sitta och prata om gräs på en filt med några bönder i väntan på att traktorn skulle komma och plöja/harva deras odlingar. Senare fick jag ett meddelande om att dom avbokat traktorn och beslutat att klippa gräset emellan istället.

….

Då kände jag att en halv miljon i studieskulder var värt det.