I oktober 2024 skrev jag detta inlägg om mitt första år med köttkaniner och avslutade inlägget med att lova att 2025 skulle bli eljest och att uppdatering skulle komma. Och eljest blev det. Och här kommer en uppdatering.

Ihop med andra bildades 2025 en kaningemenskap. Vi började med att ha ett första kaninmöte i mars 2025 och skapa en gemensam Drive-mapp. Som sig bör när man ska ämna till att organisera världsförändring.

Urklipp från mötesanteckningar. Morotskaka bjöds.

Vi beslutade att 3 honor skulle få 2-3 kullar var för att hanen skulle få leva med flocken iaf ett par månader/år. Första kullen skulle få bo hos mig fram till betet och sedan under sommaren flytta till gården där majoriteten av medlemmar i kaningemenskapen bor. Efter slakt sen så flyttar avelsdjuren tillbaka till mig. På så sätt binder ingen av oss upp och hela året och vi delar på ansvaret.

Vårat årshjul för begripliggörande och översikt. Röd färg är bete.

I april så träffades vi och byggde den ultimata kaninsommarhagen. Arbetsviljan var enorm efter att ett gäng aspirerande kaninbönder suttit och väntat på våren hela vintern. Vi grävde ner staketet ca 50cm och allt gick på ett naffs.

Vi fäste även ett fågelskyddsnät över hela området och öppnade upp ett litet hål i väggen in till ladugården för att de skulle kunna ha möjlighet att vara inomhus om de önskar. Mycket bättre än såhär blir det inte.

Balkonghäng.

Tillbaka till våren och innan de flyttade till sitt drömmiga sommarställe.

I April så släpptes hanen in hos honorna. Han fick sedan bo tillsammans med dem hela sommaren enda fram till att kull 3 kom. Då var han färdig och flyttade hem till mig igen. En kaninhane har nog aldrig haft det bättre.

Första kullen föddes i början på maj, sedan dröjde det någon vecka innan de 2 andra honorna kullade.

Här kommer 3 st bilder på deras höst-vinter-vår boende också. Vi snålar ej på välfärd. Kaniner är ej solitära varelser, de lever i koloni, och vill gräva. Sprid denna fakta.

Jag gosar sällan med kaninerna, inte för att jag är känslokall eller har problem med att ha nära relation med min mat, tvärt om. Jag är bara inte övertygad om att dom tycker om mänskligt gos och har därför som princip att låta dom slippa mig. Men när de är si sådär 2 veckor gamla, då är det svårt att hålla på sina icke-gos principer.

Här nånstans tror jag ändå att jag peakade i skuff-last.

När bäbisarna var några veckor gamla så flyttade dom de 4 milen till sommarbetet. Vi är nu i juni månad. Här kommer ett gäng sommarbilder. Livet leker, mammor gräver och bäbisar föds och ploppar upp under mark.

Nån typ utav trippel-sked sker under stol.

Emma, vår kaninwhisperer, har här dresserat mammorna att hoppa upp på bordet för att komma undan från bäbisar för lite xtra kraftfoder under digivning. Så jobbar en sann kaninbonde.

Obligatoriska lunchar hos kaninerna.

När bäbisarna blev könsmogna efter ca 12 v så flyttades hanarna till mig. De fortsatte att bo ihop trots könsmognad. Hösten och första slakten närmar sig. I slutet av september slaktade vi de först hanarna iom oron att de skulle börja bita av varandras könsorgan (vilket vuxna hanar gör) om vi väntade för länge. Inget sånt hände. Nu kommer det bilder på slakt, döda djur, hur mat ser ut och blodiga inälvor.

Vi använder bultpistol och stick i halsen. Pet i ögat för att se att reflexen är borta, om inte, bult igen. Det går snabbt och lugnt och samtliga inblandade slipper slag och sving. Vi vakuumförpackar hela kroppen i ett, väger och delar lika.

Några veckor senare var det dags för slakt av honorna (och yngre hanar), honorna blev många i år så det tog 3-4 slakttillfällen för att bli färdiga.

När slakten var gjord hade vi årsavslutning i kaningemenskapen. Vi åt kaningryta, potatis och svartvinbärsgele i en enorm skål prydd med 20 små kaniner och pratade om lärdomar, fina minnen och tankar om fortsättning.

Vi beslutade att spara 2 av hon-ungarna för att få 5 st avelshonor ist för 3 st till nästa år. Iom att sista kullen (3dje) var otillfredställande små vid slakt på hösten så vill vi istället ta 1 kull/mamma/år tidigt. Det känns snällare för mammornas kroppar och vi slipper köpa mer hö. Det blir färre kaniner men förhoppningsvis mer kött/kanin och kortare säsong. Nackdelen är att hanen inte får en lika härlig tillvaro med att leva ihop med brudar och kidz hela sommaren. Det är inte lätt att vara kaninhane.

Det du väntat på och skrollat så här långt för kommer nu: STATISTIK och SIFFROR

Antal slaktade kaniner:	35 st
Slaktvikt:	23,878 kg
Sammanlagd startkostnad (staket osv):	1540 kr
Antal döda av oklar anledning…? (vi tror nått felaktigt gasigt i magen)	Typ 4 st
Upprätthållande kostnad (hö):	1595 kr
Kostnad/år/person:	319 kr
Kött/person:	4,775 kg

Visst hade vi kunnat ha en kaninhona var och fått lika mkt kött/kr. Men ack vad tråkigt det hade varit att vara själv både för kaninen och för oss. Och en aspekt som inte är helt oviktig är att vi kunnat flexa i tid och otid hela sommaren med att vi har 40 st kaniner i koloni som man bara kan sätta sig hos och översköljas av gull och diverse andra känslor. Det. Det kan man inte räkna värdet på i siffror.

Och att producera mat i grupp. Finns det något punkigare?