OLLESMYLLA

Jag skrev ett stycke i vintras om begreppet ”Vildmark” i detta inlägg: Kraft, Rörelse och Aktivt hopp; en omställningsberättelse i begreppsform. Det var ett stycke som jag planerade att radera efter begränsad tids exponering för att slippa känslan av att blotta en svårsmält version av mig själv ute i etern. Det är delvis plågsamt att synas och höras i massan av åsikter som upprätthålls av surrande serverhallar. Men det är också stundvis helt frenetiskt motiverande och stimulerande att läsa och skriva text från folk och till folk. Så istället för att radera stycket så har jag beslutat att ta fasta i den svårsmälta versionen och exponentiellt föröka den istället. Jag är för gammal nu för att inte tillåta mig själv att stundvis göra helt frenetiskt motiverande och stimulerande saker.

I detta beslut kring exponentiell tillväxt i min privata åsiktskorridor har jag tagit till mig mitt livs första manifesto. Japp, så pass svårsmält snackar vi. Som ponnypunkare måste man leva upp till sitt rykte.

”Säg det som du ser det.”

Så, hur ofta tänker du på Romarriket?

Det här vet ni, men vi tar det igen lite snabbt; För ca 10 000 år sedan i runda slängar så sägs det att människan började att jordbruka och blev allt mer bofasta i vissa delar av världen. Vissa hävdar att det var vetet som domesticerade oss. Detta sägs då ha möjliggjort för civilisation för ca 5-6000 år sedan (baserat på koloniala kriterier då). Iom att mat då kunde odlas i överskott och förvaras så kunde mat således vaktas och försvaras. Det skapade grogrund för ordning, kontroll och hierarkiska system. En kornbod är het gröt minst sagt.

För att få kraft till en storskalig, centraliserad civilisation så behövs energi, aka: arbetskraft/slavar. Därför måste folk kulturellt homogeniseras och kategoriseras. Detta görs systematiskt via utbildning, skatt, vägar och städer. Att skilja folk från sina landskap och traditionella levnadssätt dämpar förmågan till uppror och lokal självorganisering. ”En nation – ett folk” är ett viktigt budskap för att upprätthålla systemet. Detta är genomarbetade strategier och metoder för vår civilisation.

Människan, som ju är en social kulturvarelse, berättar berättelser. Människan är helt fantastisk; vi kan skapa en berättelse, ge den mening och leva efter dess sanning. Idag lever de flesta av oss efter myter som tillexempel; myten om framsteg och utveckling. Myten om att: T.I.N.A. (There is no alternative) vilket till stor del upprätthåller det kapitalistiska systemet. Den konstruerade motsatsen mellan människa och det vi kallar ’natur’. Idén om ägande, människans överlägsenhet och att landskapet tillhör oss. Myten om att människan är destruktiv till sin natur. Myten om att fred är frånvaro av krig*. Eller myten om att vi lever i ständig brist och därför måste vi bunkra och slåss om knappa resurser. Känslan av brist skapar rädsla. Rädda människor är lättare att göra beroende, det skapar lojala medborgare. Krig och exploatering av både land och folk är förstås en förutsättning för att upprätthålla allas vår civilisation.

* ”Den romerska freden” som du säkert hört talas om varade i 200 år. Då var vi alltså så himla duktiga på civilisation, slaveri och kontroll att ingen kunde göra uppror! Och som allas vår Augustus då sade: ”Jag gav världen fred.” Freds-begreppet är aningen snävt kan man ju ändå få tycka.

Religion är såklart också en stor grej om man ska snacka civilisation. Filosofen Jonna Bornemark pratar ofta om att själva begreppet religion dock blir skevt. Att det blir laddat iom att det separerar filosofiska tankar och kategoriserar dem. Religiösa tänkare är ju ba filosofer. Människan, som ju skapar mening genom berättelser, behöver något som är större än oss själva. Men iom denna uppdelning (religiös/filosof) så kan endast religiöst folk ägna sig åt praktiker som tex bön, samtal, predikan, gemenskap utanför lönejobbet, ceremonier osv. Detta är praktiker som vi alla behöver för mening. Sverige sägs vara jordens mest sekulariserade land.

Vi lider av en andlig bristsjukdom.

Egentligen borde vi alltså, när vi träffar nån från grannbyn fråga: ”Vilken Gud tror ni på här då?” och ta förgivet att berättelsen ser olika ut vars man än kommer. Men ja, homogeniseringen är en förutsättning, det kristna projektet gav medvind, ännu bättre är om du idag som aktiv ateist med vetenskap och fakta kan bevisa hur orationellt det här med tro är, för då kan centrum vara individen, och det är så himla meningslöst så då blir du missnöjd och då har man skapat en konsument som måste lönejobba och internet-shoppa sig till mening!!

Förlåt. Nyanser sa vi ja. Vi fortsätter.

Men! Att det fanns komplexa organiserade samhällssystem långt innan, och parallellt med, de koloniala civilisationerna är dock tydligt. Vissa hävdar även att jordbruket fått hårdare anklagelser än förtjänat när det kommer till att bära den smått osmickrande civilisations-skulden.

Så, vars ska man ens börja hata? Kanske är det skatter, eller varför inte städer, religioner, vete, Trump, varandra eller pengar vi ska hata på? Kanske på mänskligheten som helhet eller ba självet? Höger eller vänster?! Som ponnypunkare har jag provat hata det mesta.

Tyvärr ska man ju ständigt behöva ha flera bollar i luften samtidigt. Det brukar ju vara rätt ointressant när man letar efter en separat del att skylla på i en så genomkletig massa. Intressanta saker är ofta paradoxala och enerverat nyanserade och kan sällan ses eller förstås som separata ting. Allt relaterar kors och tvärt och det är typ aldrig antingen eller och typ jämt både och. Frust! Civilisationer är inte alltid ovälkommet. Och ofta formas det smygande och kanske till och med ganska oskyldigt.

”All verklig förändring börjar med en reträtt.”

Så, kanske att ett riktat och siktat hat är bortkastad kraft?

Storskaliga, centraliserade civilisationer har, historiskt sett, alltid kollapsat. Lite cancerogent sådär. Det tycks ligga i dess natur. Folk i utkanterna, som haft tillgång till sina landskap har då överlevt och/eller återvänt. På svåråtkomliga platser har viss kulturell diversitet levt vidare. Idag är de allra flesta av oss praktiskt helt skilda från landskapen, trots vårat beroende av. Det finns nästan inga svåråtkomliga platser kvar. Vi har alltså inget att återvända till. Lidelsen förväntas därför bli enorm.

”The end of the world as we know it, is not the end of the world.”

En sådan svåråtkomlig plats, där vissa minnen och arv av kulturell diversitet finns än idag, är just här i norra Svearike. Jag är från en skogssamisk släkt som framgångsrikt försvenskats och homogeniserats, men relativt sent ändå. Så himla kallt i Åsele ju. Palla fara dit.

Ni kan historien; Herr Von Linné och gänget gav sig ut på kolonialt uppdrag i norden i vetenskapens namn. Fjällsamerna kategoriserades och blev ett exotifierat urfolk och tanken om att ”lapp skall vara lapp” blev etablerat genom rasbiologiska och koloniala perspektiv. Ett uttryck som alltså användes av myndigheter och rasbiologer för att rättfärdiga vad som var en äkta same. En same fick inte bygga hus, de skulle bo i kåtor, ha renar, inte vara bofasta, få begränsad utbildning för att inte skämma deras ”natur-väsen”. I sann civilisationsanda så möblerade man om, drog gränser och flyttade på folk för att de skulle passa som Svearikes maskot. Vårat urfolk. Samerna. Ett nomadiskt folk med ren till fjälls med charmig tofs på huvä.

Att samer ser sig som ett enat folk med gemensam identitet är ett otroligt modernt påfund. Typ 100 år på nacken ba. Detta för att kunna enas i att stå emot kolonialt förtryck. Man har förstås levt i mångfald och idag tvingats enas i motstånd. Ordet ”sámi” med flera varianter beroende på språk kan betyda typ människa, är besläktat med det baltiska ordet ”zeme” som betyder jord/land.

Olika folk i norden, precis som resten av världen, har såklart samarbetat och levt på en mångfald av olika vis. Vissa var bofasta, vissa byggde hus, vissa var bönder, vissa nomader, vissa renskötare, vissa fiskare och vissa inte – beroende av varandra och av landskapet de tillhör. En ’skogssame’ var ofta en onaturlig hybrid mellan bofast och nomad. De passade inte riktigt in i ramen för att ”lapp skall vara lapp” och obehagligt svår att skatta. De skulle assimileras in i majoritetsbefolkningen, som det så fint heter. Detta löste man genom att instifta Lappskatteland och många samer blev inskrivna som nybyggare för att säkra sitt hem. Med hjälp av byråkrati och centraliserade civilisationers genomarbetade strategier så gjordes detta otroligt effektivt för inte alls länge sedan.

”There is no one right way to live” – Ishmael

”Resiliens finns i diversitet”, om vi ska slänga oss med sånna fraser. ”Samma skit ruttnar fortast” helt enkelt. Där har du en naturlag.

Min släkt bor än idag i detta ’Lappskatteland’, i samma nybyggen, och här står jag nu i samma landskap. Jag har alltså vuxit upp med en känsla av att jag tillhör ett landskap, i teorin. I praktiken är jag helt assimilerad, precis som du.

Perspektiv: Ibland behöver man prata det språk vi kan. Så här kommer lite nummer för begripliggörande: De myter som de flesta av oss lever efter idag (finslipade under Upplysningen ish) har varat 0.3% av mänsklighetens historia. Resterande 99,7 % var alltså något annat. Kolla på dom siffrorna igen. Vi kan verkligen berätta andra berättelser.

Berättelser. Kanske kan den där hat-kraften ni vet, riktas och siktas hitåt? Det är nu det blir intressant. Gnägg!

Manifestet börjar med en blank sida där endast ordet: ”Uncivilisation” står skrivet. Sedan följer 8 principer. Manifestet har skapats genom en litterär och allmänt konstnärlig rörelse som har kittlat mig länge. Jag är dock alltid grund-skeptisk till ideologier och övertygelser då allt ju är så satans både och hela tiden och sällan antingen eller. Men jag försöker som sagt mjuka upp för naiv nyfikenhet i det enda liv man fick leva.

Att ha en dröm, forma en önskan, läsa ett manifest i dunkelt sken och dessutom skriva om det publikt utanför sin dagbok är i min kulturella kontext snudd på storhetsvansinne.

”Landskapet ropar inte efter vem som helst. Landskapet ropar efter den som vill höra till.”